Jag har äntligen fått tag på Felicia försvann av Felicia Feldt. Redan efter ett par sidor blir man alldeles förskräckt över hur hennes mamma Anna Wahlgren ska ha betett sig. Jag vet inte hur många fel hon hann göra på de få sidorna jag läste och jag tänkte ”så här får man ju inte bete sig” hur många gånger som helst. Om allt som står i boken är sant så är det alldeles, alldeles förfärligt och jag förstår att Anna Wahlgren inte gillar den inte så smickrande bilden av sig själv.
Och jag som köpte hennes Barnaboken i tron att hon faktiskt visste vad hon pratade om. Jag följde i och för sig inte hennes råd men ändå…
Felica Feldts bok är en skräckskildring av hur det är att växa upp i ett alkoholisthem, med våld, självmordshot och sexuell gränslöshet som även drabbar barnen. Det är djupt sorgligt och smärtsamt att läsa Felica försvann, men det är ingen tung bok rent stilistiskt. Den är sammansatt av ögonblicksbilder: minnen, insikter, som hoppar i tid. Boken är lite splittrad hittills men det ökar egentligen bara intrycket av hur hon haft det under sin uppväxt. Vi pratar om en sorglig, tragisk själ här…
Men det här är en bok man bara måste läsa…
metasbokblogg 