Jag har nu äntligen läst ut Den frusna trädgården av Kristin Hannah. Det har tagit väldigt länge eftersom jag hela tiden lyft bort den från listan för att läsa något bättre och sedan plockat tillbaka den igen och igen.
Den frusna trädgården är en rörande berättelse om två systrar som upptäcker att deras mor bär på hemligheter som de aldrig hade kunnat föreställa sig. Systrarna Whitson är så olika två syskon kan bli. Meredith har stannat kvar i den trygga lilla småstaden, gift sig, skaffat barn och så småningom övertagit ansvaret för familjens äppelodling. Den rastlösa, orädda Nina är däremot på ständig resa till världens oroshärdar i sitt yrke som krigsfotograf. När systrarnas far plötsligt blir svårt sjuk återvänder de till barndomshemmet och konfronteras med sin kyliga, avståndstagande mor, Anya. Nina blir besatt av att få henne att berätta hela den hemlighetsfulla saga hon så många gånger har påbörjat för sina döttrar, men aldrig riktigt lyckats avsluta. Därmed inleds en resa genom moderns ryska förflutna, som tar systrarna längre än de någonsin hade kunnat ana och som kommer att ändra deras uppfattning om vilka de själva är.
Själva handlingen finner jag inte vidare medryckande. Jag har svårt att fastna för familjen Whitson och deras vardag. Av någon anledning tycker jag inte historien är spännande. Jag känner inte särskilt mycket då jag läser Den frusna Trädgården, vilket är tråkigt då själva nöjet med litteratur är just att bli berörd i något avseende.
De delar av boken där den rör sig i mammans berättelse är dock mer intressant läsning. Det är ett vittnesmål från andra världskrigets Ryssland som verkligen visar hur privilegierade de flesta av oss är. andra är idag. Det är i de delarna som boken är som mest engagerande. Dessutom blev det lite väl mycket Mitt Livs Novell-stuk emellanåt som drog ner helhetsbetyget en hel del.
metasbokblogg 